15/09/24 SvD Brännpunkt: FN:s hållbarhetsmål har inbyggd konflikt

Publicerad på SvD Brännpunkt 24 september 2015

http://www.svd.se/fns-hallbarhetsmal-har-inbyggd-konflikt/om/fns-hallbarhetsmal

”FN:s hållbarhetsmål har inbyggd konflikt”

Att göra medel till mål och kräva ökad tillväxt per capita i alla länder är kontraproduktivt. Fixeringen vid att öka BNP har inget att göra bland de viktiga utvecklingsmålen som ska trygga en rättvis och hållbar framtid, skriver Robert Höglund och Erik Pihl, Steg 3.

DEBATT | FN:S HÅLLBARHETSMÅL

FN:s nya utvecklingsmål (Sustainable Development Goals) som ska ersätta millenniemålen klubbas i morgon fredag av FN:s medlemsländer. Målen kommer att vara vägledande för alla världens länders utvecklingsarbete de närmaste 15 åren och har stor tyngd. I det stora hela är målen en mycket uppmuntrande läsning. Fattigdom och hunger ska utrotas, klimatförändringarna ska tacklas, alla ska ges rätt till utbildning, jämställdhet ska uppnås, konsumtionen ska bli hållbar och ekosystem ska skyddas. Men, bland alla dessa fantastiska mål finns ett som hotar uppfyllelsen av flera av de övriga målen.

Mål nummer åtta går ut på att alla världens länder ska ha en stark BNP-tillväxt per capita. Det är inte helt oförståeligt, då många fattiga länder fortfarande behöver ekonomisk utveckling, men det riskerar att slå väldigt fel och motverka flera av de andra målen. I texterna står att tillväxten ska vara hållbar och inkluderande, men det bestäms redan genom övriga målen. Tillväxt, som i bästa fall är ett medel att nå vissa välfärdsmål, är överflödigt bland målen.

Ökat BNP brukar förknippas med ökat välstånd, välfärd och sysselsättning. Det sambandet är dock ingen naturlag. Så kallad ”jobless growth” syns i dag i många av världens länder. Ofta höjer inte tillväxten de fattigas levnadsstandard utan tillfaller de redan rika. För höginkomstländer finns ingen anledning att prioritera en jakt på ökad BNP per capita. Fattiga länder kan dra nytta av fortsatt tillväxt, men inte ens de bör betrakta det som ett mål, utan som ett av flera medel att förbättra människors levnadsförhållanden. Som bekant finns också andra medel för att minska ojämlikheten i världen, ett av dem är ökad omfördelning som tyvärr inte lyfts fram bland FN:s nya utvecklingsmål.

Det största problemet med att upphöja tillväxt till ett mål är dock att det i sig riskerar hamna i konflikt med andra mycket viktigare mål. BNP-tillväxt är historiskt och globalt sett mycket tätt kopplat till ökade utsläpp av växthusgaser, miljöförstöring och ökat utnyttjande av naturresurser. För att tillväxten ska vara hållbar måste utsläppen och tillväxtens negativa miljöpåverkan minska snabbt samtidigt som BNP ökar. Men något liknande har aldrig skett. Preliminära uppskattningar om att växthusgasutsläppen skulle stå still 2014, samtidigt som världsekonomin växte, visade sig tyvärr vara felaktiga. Växthusgasutsläppen och användningen av fossil energi ökade även förra året. Nästan inget land i världen har heller lyckats minska utsläppen från sin konsumtion även om en del gjort det i sin produktion. Det är tekniskt möjligt att vända utvecklingen, just vad gäller koldioxid och tillväxt, men om det är praktiskt görbart är högst osäkert.

Den utgångspunkt som förmedlas med målen, att ett land har misslyckats om det inte ökat sin BNP per capita, bygger på en övertygelse om att ökad tillväxt måste gå att kombinera med en hållbar framtid. Detta trots att åtgärder för långsiktig välfärd och sund ekonomi, som ökad naturskydd och minskade utsläpp, mycket väl kan komma att bromsa BNP-tillväxten. Vid många tillfällen kommer hållbarhetsmålen kollidera. Länder tvingas då välja mellan vilket mål de ska prioritera. Risken att många väljer att prioritera målet om tillväxt är mycket stor då det är så man gjort de senaste 200 åren.

Att göra medel till mål och kräva ökad tillväxt per capita i alla länder är kontraproduktivt. Fixeringen vid att öka BNP har inget att göra bland de viktiga utvecklingsmålen som ska trygga en rättvis och hållbar framtid. Men nu klubbas dessa mål. Därför står hoppet till att beslutsfattare väljer rätt och prioriterar social och ekologisk hållbarhet när målkonflikter uppstår.

Robert Höglund

samordnare nätverket Steg 3

Erik Pihl

tekn dr energi och miljö, medlem Steg 3

Annonser