14/10/11 SvD Brännpunkt: BNP är inte ett bra mått på framgång

Publicerades på SvD Brännpunkt 11 oktober 2014 http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/bnp-ar-inte-ett-bra-matt-pa-framgang_4001629.svd 

Ett hållbart samhälle och en god ekonomisk utveckling kan endast gå hand i hand om vi ändrar på vad vi värdesätter.

Alla vet att människans belastning på jordklotet måste minska radikalt, annars går vi mot både ekologisk och ekonomisk katastrof. För den regering som nu tillträder bör frågan om omställning till ett mer miljövänligt samhälle ges högsta prioritet. Många bedömare sätter sin tilltro till att en sådan förändring ska gå att kombinera med fortsatt ekonomisk tillväxt. Sedan en tid tillbaka går debatten varm om huruvida detta är möjligt.

Vi menar att debatten har blivit onödigt polariserad. Att förena ett hållbart samhälle med en god ekonomisk utveckling går utmärkt, men däremot inte med en långsiktig fortsatt ökning av BNP, det idag mest använda måttet på ekonomisk tillväxt.

Nyligen släppte den globala kommissionen för klimat och ekonomi sin uppmärksammade rapport ”New climate economy”. Rapporten är en påminnelse om att dagens fossila- och naturresursdrivna tillväxt inte kan fortsätta. Att allt fler för tillväxten viktiga naturresurser, som olja, sällsynta jordartsmetaller med flera närmar sig eller har passerat sin produktionstopp  gör det allt svårare att åstadkomma tillväxt, även om man helt skulle strunta i miljö och hållbarhet. För att inte tala om de tillväxthämmande kostnader som kommer i klimatförändringen och miljöförstöringens spår. Rapporten lyfter därför helt korrekt upp att det enda hoppet för en god ekonomisk utveckling på lång sikt står till klimat- och resursbesparande åtgärder.Däremot ser det inte ut som att den utvecklingen kommer att vara i form av fortsatt BNP-tillväxt. Effektiviseringar och resursbesparingar kan visserligen leda till ekonomisk tillväxt mätt i BNP. De kan också driva på utsläppsminskningar och ett minskat uttag av naturresurser. Men det är i praktiken enormt svårt att kombinera dessa mål. Effektivisering kan bara leda till BNP-ökning om hela eller delar av resursutrymmet som frigörs används för ny produktion och konsumtion. Målen att minska uttagen av naturresurser och att öka BNP tävlar alltså om samma utrymme. De går endast att förena om effektiviseringen är så stor att den ger utrymme för både högre tillväxt, eventuella ökade energi- och råvarupriser, befolkningsökningen samt en minskning av resursuttagen.

Hittills finns inget som talar för att detta går att genomföra i praktiken. Trots stora effektiviseringar har de senaste decenniernas BNP- tillväxt byggt på ökad energi- och resursanvändning. Rekyleffekten gör att effektiviseringar hela tiden äts upp av ökad produktion. Sambandet mellan ökad energiomsättning och ökad BNP (energielasticiteten) har till och med försämrats i negativ riktning. Energimängden måste växa snabbare för att nå samma BNP-ökning nu, jämfört med för 30 år sedan. Effektiviseringen har inte heller lett till att utsläppen av växthusgaser minskat, de ökar både i absoluta tal och, anmärkningsvärt nog, per capita. Vi går också åt fel håll när de gäller de flesta andra planetära gränser, exempelvis minskar den biologiska mångfalden drastiskt. Inte heller i framtiden ser utsikterna för effektivisering ut att vara så stora att de kan driva både BNP-tillväxt och skapa hållbar utveckling. Exempelvis presenterade World Economic Forum tidigare i år en rapport som bedömde potentialen i cirkulär ekonomi, den lösning som lyfts fram som den kanske främsta möjligheten till effektivisering, till 1 biljon dollar om året i minskade kostnader från år 2025 till följd av resursbesparingar. Det motsvarar idag cirka 1,3 procent av världens totala ekonomi. Bara befolkningsökningen ligger strax över en procent per år så ett sådant scenario lämnar inte mycket utrymme för tillväxt per capita utan en samtidig fortsatt ökning av resursförbrukningen.

Den som vill skapa ett hållbart samhälle bör inse att den desperata önskan att förlänga BNP-tillväxtparadigmet ännu lite till kan lägga krokben för denna strävan. Tillväxtfixeringen utgör en stor risk att beslutsfattare satsar på fel saker och överger åtgärder som skulle leda till en verkligt hållbar ekonomi om de inte samtidigt visar sig gynna BNP-tillväxten. Det vi egentligen vill ska växa är det goda i samhället, inte den totala ekonomiska aktiviteten. Faktum är att man i den tidigare nämnda klimatrapporten också öppnar upp för att BNP bör underordnas andra mått som tar hänsyn till människors välbefinnande och planetens hälsa. Man talar om en “bättre” och inte en högre tillväxt. En sådan “utveckling kan bestå i att klyftorna i samhället minskar, att fler människor får en meningsfull sysselsättning, att vår hälsa förbättras och belastningen på planeten minskar.

BNP bör alltså överges som mått på framgång och som mål för den ekonomiska politiken. Istället bör vi sätta upp mål som placerar människans och planetens välbefinnande i första rummet. Men det måste ske samtidigt som vi gör andra anpassningar. Även om fortsatt BNP-tillväxt troligen inte går att förena med ett hållbart samhälle och i längden är fysiskt omöjlig så har vi räknat med den. Konsekvenserna av utebliven BNP-tillväxt bör utredas och förslag på åtgärder läggas fram. Till stora delar kommer sådana åtgärder sannolikt att bidra både till hållbarhet och tillväxtoberoende. Intressanta förslag som kan utredas vidare är bland annat införandet av en verkligt cirkulär ekonomi, en förändring av hur nya pengar skapas i ekonomin (en ny Chicagoplan), förkortad arbetstid, samt grön skatteväxling.

ROBERT HÖGLUND samordnare för Steg 3

Annonser