14/06/09 Debatt: Sverige behöver en beredskap för utebliven tillväxt

Nedan publicerades som gästinlägg på bloggen Cornucopia 9 juni 2014. http://cornucopia.cornubot.se/2014/06/gastinlagg-sverige-behover-en-bere…

Sverige behöver en beredskap för utebliven tillväxt

Den senaste veckan har kritik kommit mot Miljöpartiets kongressbeslut på att man ska verka för en ekonomi som inte är beroende av ekonomisk tillväxt. Detta har kallats tillväxtfientligt av debattörer, bland annat av statsminister Fredrik Reinfeldt. Men att vilja vara tillväxtoberoende är något helt annat än att vara emot tillväxt. Mycket tyder på att den typ av ekonomisk tillväxt vi haft under modern tid inte ens kommer var möjlig att åstadkomma i framtiden, vare sig vi vill eller ej. Miljöpartiet sällar sig glädjande nog nu till oss som inser att vi inte kan satsa alla kort på att fortsatt tillväxt ska trygga framtidens välfärd och ekonomi.

Tillväxt är idag ett av de mest framträdande målen i samhället och en indikator som ständigt refereras till i media och den allmänna debatten. Politiker, ekonomer, företagsledare, bostadsköpare med flera förlitar sig idag till stor del på att fortsatt ekonomisk tillväxt ska trygga framtida välfärd och försörjning. Men väldigt få ställer sig frågan: Vad skulle egentligen hända om tillväxten uteblev?

Otvivelaktigt skulle det kunna skapa stora problem. Framförallt finns det i samhället en inbyggd förväntan om en växande ekonomi. Fackförbund kräver och arbetstagare väntar sig årliga löneökningar. Börsvärden och investeringsvilja bygger på antaganden om framtida tillväxt. Samma sak gäller för pensionssystemet, liksom en mängd prognoser som utgör underlag för stora samhällsbeslut. Har vi inte tillväxt blir det också betydligt svårare att betala tillbaka skulder.

Exakt vad långvarig låg ekonomisk tillväxt eller nolltillväxt leder till vet vi inte. Vad som däremot kan hända i en ekonomi som har nedväxt har vi desto fler exempel på, senast från länder som Spanien, Italien och Grekland. Minskade skatteintäkter, mängder av konkurser och kraftigt ökande arbetslöshet och ekonomisk ojämlikhet är några av effekterna. Även om det är långt i från säkert att utebliven tillväxt skulle få dessa konsekvenser så skulle vi med största sannolikhet behöva hitta nya lösningar bland annat för hur vi skapar jobb, säkrar skatteintäkter och fördelar välståndet.

Men finns det då något som tyder på att den ekonomiska tillväxten är på väg att ta slut? Faktum är att tillväxten har planat ut och sakta minskat i mogna ekonomier under flera decenniers tid och flera tendenser pekar på att detta fortsätter.
Framför allt har världen aldrig upplevt ekonomisk tillväxt utan att resursförbrukningen samtidigt ökat. Tillväxt är kopplat till konsumtion av mer energi, som idag till över 80 procent kommer från fossila, icke- förnyelsebara källor. Efterfrågan ökar också på centrala tillgångar som jordbruksmark, färskvatten och sällsynta jordartsmetaller. Det beror bland annat på att vi ständigt blir fler på jorden och behöver tillföra mer resurser och energi för att inte välståndet per capita ska minska. Men många av de resurser vi är beroende av närmar sig eller har i vissa fall passerat den gräns då vi inte längre kan öka produktionen eller uttaget. Dels eftersom ett fortsatt uttag av vissa, framförallt fossila resurser vore förödande för klimat och miljö, men också eftersom tillgången till en stor del av det vi idag efterfrågar är fysiskt begränsad. Så är exempelvis fallet med den för ekonomin så viktiga oljan. Utvinningen av konventionell, billiga olja har redan peakat och ökningen av oljeutvinningen sker genom dyra okonventionella och miljöskadliga metoder som fracking.
Om inte resursförbrukningen längre går att öka blir det enormt svårt att ha fortsatt ekonomisk tillväxt, särskilt om flera resurser minskar samtidigt och man inte enkelt kan byta ut användningen av en resurs mot en annan.

Världen rör sig inte heller mot en ekonomisk tillväxt frikopplad från ökad resursanvändning. Vi blir visserligen mer effektiva men användningen av resurser ökar ändå. Exempelvis så använder vi globalt sett inte bara mer energi för varje år totalt sett utan också mer per capita. Man får ofta höra att Sverige minskat resursanvändningen och utsläppen av växthusgaser men om vi räknar med de utsläpp som vår konsumtion orsakar i andra länder, så syns en ökning av våra utsläpp

Tillväxtens beroende av en ständigt ökande resursförbrukning är en central problematik men det saknas inte heller andra hot mot en fortsatt växande ekonomi. Inflytelserika ekonomer som Larry Summers och Paul Krugman frågar sig om ekonomin i västvärlden nu befinner sig i en permanent mild depression. Att efterfrågan egentligen kanske är för låg och att den tillväxt vi får endast uppstår “tack vare” spekulationsbubblor och ohållbart lånande. En annan tendens som lyfts fram av bland andra professor Robert Gordon är att det inte längre verkar skapas den typ av stora tillväxtdrivande innovationer som vi sett under tidigare årtionden.

Oavsett om man hoppas och tror på fortsatt tillväxt eller ej bör man inse att risken att ekonomin som helhet slutar växa eller till och med minskar numera är verklig, och att detta skulle kunna ge väldigt allvarliga effekter på vår välfärd om vi inte vidtagit några preventiva åtgärder. Därmed bör man också inse hur viktigt behovet av att stå förbered inför riskerna är.

Det här är en samhällsfråga av enorma mått. Hur kan man garantera försörjning, jämlikhet, social trygghet, utbildning, hälso- och sjukvård, en levande demokrati med mera i ett läge där ekonomin står stilla eller minskar? Exakt vad som skulle behöva göras är det nog ingen som har ett färdigt svar på. Men många lösningar som bygger beredskap för ett scenario utan tillväxt är antagligen också lösningar som bidrar till omställningen till ett mer miljövänligt, hållbart samhälle. Exempelvis är ett minskat beroende av fossila bränslen och utbyggnad av förnyelsebara energikällor eftersträvansvärt både för att det säkrar Sveriges framtida tillgång till energi och för att det minskar utsläppen av växthusgaser.

Andra länder har kommit längre i den här diskussionen. Exempelvis ledde Tysklands Bundestag en partiöverskridande kommission under tre år där man bland annat tog upp tillväxtens resursberoende, ifrågasatte BNP som ensamt mått på välstånd och undersökte hur landets ekonomiska och sociala modell skulle klara av låg tillväxt.

Enstaka svenska forskningsprojekt har börjat undersöka dessa frågor men de måste även tas på allvar från politiskt håll. Miljöpartiet visar nu att man förstått problematiken. Regeringen har själva tagit ett litet steg framåt då man förra veckan tillsatte en utredning som ska ta fram kompletterande mått till BNP. Men man behöver nu också börja undersöka just hur vi skulle kunna bygga beredskap för en tryggad välfärd och jämlikhet även i ett läge där ekonomin och resursanvändningen inte växer utan kanske till och med minskar. Annars riskerar vi att imorgon få ett fattigare, instabilare och mer ojämlikt samhälle än det vi har idag.

Robert Höglund, samordnare Steg 3

Annonser